Volframkarbid (WC) är en tät, oorganisk kemisk förening som består av lika delar volfram och kolatomer. I sin mest grundläggande form existerar det som ett fint grått pulver, men det kan pressas och formas till komplexa former genom en process som kallas sintring. Under denna process blandas pulvret med en bindemetall - oftast kobolt eller nickel - och värms upp till extrema temperaturer. Detta skapar en "hårdmetall"-struktur där de hårda hårdmetallpartiklarna är inbäddade i en seg metallmatris, vilket resulterar i ett material som kombinerar otrolig hårdhet med en grad av brottseghet som ren keramik saknar.
Volframkarbidens fysikaliska egenskaper är extraordinära. Den har en Young's modul på cirka 530–700 GPa, vilket gör den betydligt styvare än stål. Dess densitet är ungefär dubbelt så hög som standardstål, vilket ger verktyg tillverkade av detta material en rejäl känsla av hög kvalitet. Eftersom den rankas mellan 9 och 9,5 på Mohs-skalan, är den nästan lika hård som diamant, vilket gör att den kan behålla en skarp skärkant även under de mest ansträngande industriella förhållanden.
Den primära användningen av volframkarbid är vid tillverkning av skärverktyg för bearbetning. Oavsett om det är fräsning, borrning eller svarvning kan hårdmetallskär arbeta med mycket högre hastigheter än höghastighetsstål (HSS) samtidigt som de står emot den intensiva värmen som genereras av friktion. Denna termiska stabilitet förhindrar att verktyget mjuknar eller deformeras, vilket är avgörande för att upprätthålla snäva toleranser inom flyg- och biltillverkning.
För att förstå de praktiska fördelarna med volframkarbid är det bra att jämföra det med rostfritt stål, standardmaterialet för många tunga applikationer. Även om stål är billigare och lättare att tillverka, erbjuder volframkarbid en prestandanivå som motiverar dess högre kostnad i miljöer med hög slitage.
| Egendom | Volframkarbid | Rostfritt stål (316) |
| Mohs hårdhet | 9,0 - 9,5 | 5,0 - 6,0 |
| Densitet (g/cm³) | ~15.6 | ~8,0 |
| Smältpunkt | 2 870°C | 1400°C |
| Reptålighet | Extremt hög | Måttlig |
Trots sin otroliga hårdhet, volframkarbid är relativt spröd jämfört med stål. Detta innebär att det är känsligt för flisning eller splittring om den utsätts för kraftiga stötar eller tappas på hårda ytor. Korrekt hantering innebär att man använder stela maskiner för att minimera vibrationer, eftersom "prat" är den vanligaste orsaken till fel i hårdmetallverktyg. Dessutom kräver slipning av volframkarbid specialutrustning, såsom diamantbelagda slipskivor, eftersom standardslipmedel helt enkelt kommer att slitas bort mot hårdmetallens yta.
Miljöfaktorer spelar också en roll för materialets livslängd. Medan volframkarbid är mycket motståndskraftig mot oxidation och korrosion, kan "bindemedlet" (kobolt) lakas ut av vissa sura kylmedel eller kemikalier. Att använda rätt smörjmedel och lagringsmetoder säkerställer att materialet behåller sin strukturella integritet under många år av tung användning.